Idag har det varit en asjobbig dag... bara så jävla känslomässig. Har seriöst suttit med gråten i halsen hela dagen och försökt blinka bort tårarna. Men helt plötsligt så börjar det strömma helt okontrollerat ändå och man sitter där, kan inte hålla någonting inne. Ni vet när det verkligen vänder sig i magen och man hysteriskt försöker tänka på något annat för att det ska sluta. Men det går inte, utan man får liksom sänka huvudet mot bänken och låta det strömma... Men ingen som har gått igenom detta vet hur det är. Ni vet inte hur ensamt det är vissa dagar och hur jävla missnöjd man är över sitt beslut. Jag vill inte behöva "kämpa, vara stark och hålla ut" varje dag. Jag vill att det ska vara lätt för engångsskull